(x)

Jag var ARG. Men också RÄDD. Vågade absolut inte reta upp honom igen, inte i onödan. Hans familj körde en ångvält av övertalningsförsök över mig. De var rädda för att han totalt skulle tappa viljan att bli fri från sitt missbruk, om jag tog hans barn ifrån honom. De ville att jag skulle fortsätta låta R träffa sin son. Det ville inte jag.

Men till slut orkade jag inte stå emot, utan han fick återigen träffa pojken. En timme om dagen...

Under tiden smidde jag planer. Jag ringde och ringde och ringde, hundrafemtioelva samtal. Till socialen i min gamla hemkommun, till bostadsbolaget, till familj och vänner... jag fick papper, fyllde i dem, skickade tillbaka...

Efter ungefär en månad sade jag att jag skulle hälsa på hemma i Sverige. Två veckor skulle vi vara borta.

Packade och åkte, för att aldrig mer komma tillbaka. Flyttade in hos min gamla mormor. Vi fick sovrummet, hon tog vardagsrummet. Registerade mig på arbetsförmedligen, gick till socialen, letade bostad. R ringde några gånger.

När de två veckorna hade gått, ringde han förstås. Jag förhalade, lät vag.

Men efter ytterligare en vecka var jag tvungen att säga det rent ut.

Han blev arg. Jättejättearg. Han skulle komma upp och släpa hem oss till Köpenhamn, han skulle skicka folk, och blablabla...

Men det kom ingen, och jag fick ganska snart en egen lägenhet! 

Minns än idag känslan den första morgonen jag vaknade där. Det hade just snöat, vinterns första snö. Från fönstren såg jag skogen som låg nära, och en stor tall som fanns utanför fönstret. De låga husen med bara två våningar såg ut nästan som radhus. Jag var lycklig! Tänk att jag nu kunde ge min son detta, till skillnad från en uppväxt mitt i en storstad där vi inte såg himlen när vi tittade ut genom fönstren, vi såg bara husväggar. Träd fanns inte i närheten och skog - ja den fick vi ta tåget till.

För mig var den förort jag flyttat till rena paradiset!

Trots att jag var tvungen att leva på existensminimum och trots att jag ganska snart fann mig vara i situationer, där det sågs ner på området jag bodde i.

Men jag var i paradiset. Och bäst av allt, jag var där ENSAM! Bara jag och mitt barn. Inga missbrukarpuckon, inga alkoholister (glömde visst nämna min sons farmors alkoholism och allt irriterande den medfört... när hon dykt upp aspackad för att träffa sitt barnbarn till exempel...).

Jag hamnade på en kurs för arbetslösa, en sån där variant av söka-jobb kurs. Innan kursen var slut hade jag fått jobb på min gamla arbetsplats; en lokal nyhetstidning.

Jag jobbade, lämnade och hämtade på dagis, hade ett skönt och härligt singelliv, eller skönt och härligt dating/kortare förhållande-liv...  Fram tills dagen jag träffade mannen jag nu är gift med.

Och jag vet, att det som inte dödar, det härdar!

 

riesling

14 juli 2010 00:26

Satan, vilken resa du har gjort ... Jag känner mig mållös ...
Du har gått igenom mer än n å g o n annan jag känner! Fan ...

http://riesling.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag så jävla förbannad! Fy fan!!!!! Fy faaan vad jag är besviken på människor! Önskar jag slapp ha med människor att göra överhuvudtaget. Om jag inte hade femtioelva barn skulle jag flytta till ett hus långt bort och långt inne i skogen, ...

Nej nu är jag faktiskt irriterad på riktigt. Det är en sak att ordbomba blonderade bimbos och ölgalna raggaranalfabeter m.fl...  Men när två var för sig smarta personer börjar hoppa på varandra som sandlådeungar, i min blogg dessutom, och när den t...

.......................nu får det vara slut på rampljuset också. Orka bli bländad av alla idiotiska meddelanden!!! "Följ min blogg så följer jag din" "Titta in och kommentera, så kommenterar jag hos dig" "Kommentera min blogg!!" "Hej jag skri...

Okej, nu är jag sur. Vad ÄR det med alla anonyma fegisar?!?!? Från och med nu kommer jag inte publicera anonyma kommentarer, än mindre svara på dem. Jag kommer inte heller publicera masskommentarer, ni vet de där som låter ungefär så här; "hej,...

(x)   För det mesta gillar jag killar bättre än tjejer, därför har jag haft ett stort gäng killkompisar genom åren... och  därför har jag hört en hel del om hur tjejer kan vara i sängen... Och när jag läste det här fick jag verkligen lust att s...