Kom inte på någon bra rubrik...

Alltså, jag har själv varit en liten del av porrbranschen. Tjänade lite extra pengar ett tag genom att modella och vara en TV21-tjej.... och med modella menar jag mest erotiska (nakna eller med underkläder) bilder, men även några porrbilder. Det var verkligen helt självmant och jag upprepar igen att jag inte har något emot porr på det sättet att det är okej så länge det är frivilliga som gör den och sunda människor som använder sig av den.

Att det sedan är väldigt ovanligt med dessa båda kategorier är en annan sak.

Jag har i alla fall aldrig varit emot att mina partners har tittat på porr, jag tittar gärna själv också om det är något jag gillar. Fast det är fan så svårt att hitta bra porr....

Jag gillar också att experimentera och har testat det mesta, t ex trekanter, fyrkanter, tjejsex och annat som nog är lite för magstarkt för en del att läsa om.   

Jag skriver detta för att undvika så många missförstånd som möjligt. Det finns ju IQ-Fiskmås-män härinne på Bloggplatsen som mer än gärna skriker om att alla tjejer som inte gillar att männen tittar på porr bara är osäkra och blablabla.

Men som jag också skrev tidigare, så gillar jag inte att bli ersatt. Vilket jag blev under flera år, av porr. Det vill säga, porren var inte ett komplement, eller något extra, det var It.

Min man skyllde sin bristande lust på att han var trött och stressad. Men sedan visade det sig alltså att han hade massor av lust, och tid och ork att göra något åt den - via porren, inte med mig. DET gillar jag däremot INTE!

Han har återupptagit det där, eller om han aldrig slutat, vad vet jag. Men för en stund sedan upptäckte jag en ny grej; han har inte bara hundraartontusen filmer, nu har han en massa foton också. Porrfoton alltså.

Vad trött jag blir!!

Nej, jag är inte ett dåligt ligg. Men efter ett antal år med en man som mer och mer drog sig undan trodde jag faktiskt det. Den delen av självkänslan var verkligen på botten! Men den är på topp igen, tack vare (....) otroheten. Jag försvarar inte otrohet, men för min del vet jag inte om jag hade klarat ens en dag till med att känna mig som världens mest värdelösa kvinna. Borde faktiskt tacka männen som hjälpte mig att reparera skadorna med något slags Oscars-tal.   

Skulle gå och lägga mig, men nu är jag så pissförbannad att jag lär vara vaken hela natten. Typiskt nog är han inte ens hemma, han jobbar natt. Och jag ringer inte till jobbet och skäller ut honom mitt i natten. Kunde ha varit ett alternativ om han haft ett annat jobb, men så pass mycket vett har jag i alla fall.

(x)

Kollade in bloggen "scandalbeautiesofsweden". Vilka otroligt osexiga, totalt oerotiska och rent av vidriga bilder det hade lagts upp där!

Den här bilden är inte från puckobloggen, men ett bra exempel...

Den här bilden är därfrån...  

Ovan: Det blir inte mer OSEXIGT än så här!

Jag fattar inte, tror också tjejer nu för tiden att de måste se ut som billiga porrfillmsaktriser? Att det är det killar gillar? Och gillar unga killar sådana tjejer och sådana bilder, då blir jag fan i mig mörkrädd!!!

Självklart ansvaret för att lägga ut bilder som är sexiga på riktigt; erotiska, snygga bilder..    

Någon måste ju fixa en motvikt till dessa sjuka människor som tror att de är sexiga, när de enbart är tragiska och patetiska!

Anyway. Enjoy... 

Förhandlingarna är återupptagna. Det går jävligt trögt, men de är återupptagna.

I förrgår brakade det lilla helvetet lös under några timmar, efter att jag hittat grejer igen på datorn, men vi kom ingen vart egentligen. Det är som när två stycken jämnstarka drar i varsin ände av ett rep och båda vägrar ge med sig.

Jag vill separera, han vill antingen fortsätta eller skiljas.

Anledningen till att han totalvägrar separation är förstås min tidigare otrohet. Han kan inte lita på mig, än mindre om vi inte bor tillsammans. Tvärtom är han säker på att jag skulle hoppa över skaklarna direkt.

Jag kan ju säga detsamma till honom, men eftersom han aldrig träffade någon irl så blir det inte riktigt samma effekt...

Oavsett hur många gånger jag förklarar hur ointresserad jag är av ytterligare otrohet, så tar han inte in det. Fast det skulle jag nog inte heller göra, eller gör. Jag är själv ganska säker på att han kommer trilla dit igen, förr eller senare.

Det kanske bara är tur att han inte fattar hur trött jag är på män....

Jag är så jäkla trött på män så jag vill kräkas! VAD ska man ha män till??!? Ja, förutom sex alltså.   

Jag har haft över 50 män, i olika varianter; korta förhållanden, långa förhållanden, knullkompisar, one night stands.

När det gäller sex kan man inte hävda att "har man träffat en, har man träffat alla".
Men i övrigt börjar jag hålla med om det där. En del är bättre, en del är sämre, men i slutändan blir det ungefär samma soppa i alla fall.

Bitter? Ja. Besviken? Ja.

Det var ju inte så här det skulle bli. Jag och min soulmate skulle leva tillsammans och ha sjukt kul resten av livet.

(x)

Jag var 24 år när mamma dog. För att uttrycka det milt, så fick jag en chock.

Det finns många olika sätt att reagera på trauman, mitt är att stänga av. Försöka tänka så lite som möjligt, trampa gasen i botten och köra på utan att bromsa någonsin. Ha något att göra hela tiden, för att slippa tänka.

Men tankar är luriga, det går faktiskt att tänka när man gör saker!

Så jag började dricka. Inte så svårt, eftersom jag började en ny utbildning bara tre månader efter dödsfallet; bodde på internat med tillhörande festligheter. Och om det inte var fest så gjorde jag mitt bästa för att starta en, eller få med mig folk till puben.

Det tog knappt ett år att bli alkoholist. Men alkohol, herregud, det är ju ganska mesigt. Jag var självdestruktiv så det hette duga, struntade i allt och lite till, ville mest köra ner mig själv i botten så fort det gick. Så jag testade allt annat som råkade komma i min väg också. Försökte lära mig röka hasch, men jag kan ju inte ta halsbloss, så det sket sig tack och lov.

Hade rejält korkade förhållanden och struntade i hur jag behandlade min kropp; sex var också ett sätt att slippa tänka.

Efter kursen bodde jag tillsammans med två vänner i Stockholm. Idag, när jag sitter här och skriver, så minns jag inte särskilt mycket från den tiden. Jag var antingen berusad eller bakis mest hela tiden, eller bara helt off.

En natt fick jag en idé: Flytta tillbaka till min hemstad! Dagen efter satte jag den bollen i rullning, och det tog väl bara några veckor innan jag drog från Stockholm.

Fick ett skitbra jobb, fast så här i efterhand fattar jag inte hur jag lyckades jobbal. Men visst, jag skrev satans bra krönikor på kvällarna, efter fyra - fem starköl...och inledde ett förhållande med en 25 år äldre man, som jag egentligen inte var ett dugg kär i. Suck.

En natt fick jag en idé: Flytta till Danmark! Dagen därpå sade jag upp lägenheten och började packa. Jag var i Köpenhamn en vecka efter att jag kommit på denna lysande lösning. "Vart ska jag fly, när det är i mig helvetet brinner?" Jag försökte helt enkelt komma undan mig själv, men det går ju inte...

Ganska snabbt träffade jag en kille. Hans mamma är vän till min pappa (som jag bodde hos till att börja med). Han var snygg och vafan liksom, jag kände ingen i Köpenhamn, det var sommar och jag ville ha sällskap. Att han var exnarkoman var inget minus. Jag bara lallade på... utan att tänka särskilt mycket.

Ja, jag flyttade alltså in hos min biologiska pappa. Fram tills dess hade jag faktiskt inte haft en aning om att även han var alkoholist. Suck. Så jag flyttade hem till killen istället efter bara några veckor...  vi softade mest, med en back starköl varje dag,  livet var skönt bedövat - fram tills dagen då jag kom hem från affären och hittade honom likblek och medvetslös, framstupa över soffbordet, med ett skärp knutet runt armen och sprutan på golvet.

(x)

Det som inte dödar, det härdar.

Jag är jäkligt härdad!

Tänker dra min livshistoria i korthet. Sammanfatta de viktigaste grejerna helt enkelt.   

Pappa drog från Danmark till Sverige för att jobba. Här träffade han min mamma, som var tio år yngre. Pappa var trettio år och kände sin biologiska klocka ticka  - så han lurade i mamma att han var steril.   

Ungefär två år efter att jag föddes, separerade de. Mamma träffade ganska snart en ny man, den hon senare gifte sig med och som är pappa till mina syskon.

Min styvpappa är jättetrevlig och jag såg honom alltid som min riktiga pappa - också. Jag hade två riktiga pappor helt enkelt. Tyvärr började han dricka.

När jag var i tioårsåldern kunde de inte dölja sina bråk längre, där det även ingick slagsmål ibland, och båda berättade alldeles för mycket för mig.  Plötsligt var jag på ett sätt också vuxen. Det var inte särskilt trevligt.

Åren gick. I tonåren var deras äktenskap verkligen ren dynga. Min styvpappa hade en väldigt tjusig jobb med massa status, mycket resor, en hel del representation. Ingen kunde ana hur han var hemma. Man hittade flaskor lite överallt och hans humör var minst sagt oberäkneligt. De bråkade något så enormt. Till exempel drog min styvpappa en gång mamma över gruset på gården, i håret.

Mamma började också dricka; vin, för att kunna somna lättare. Det eskalerade också förstås.

När jag var i mitten av tonåren skiljdes de äntligen! Men vi snackar riktigt vidrig skilsmässa med hot, våld och diverse andra otrevligheter. Det var extremt jobbigt!

Vi hade haft väldigt mycket pengar ett tag, på grund av min styvpappas jobb. Ett tag var vi till och med miljonärer. När de skilde sig, hamnade mamma på botten av samhället. Hon hade ju varit hemma med oss barn och hade exakt INGENTING. Varken pengar eller status eller en snygg CV.

Hon köpte ett ganska nergånget hus och fick leva på socialen,med all den förnedring det innebär. Vi brukade hämta överbliven mat från restauranger i stan, slängd mat, som vi gav till våra två grisar. I efterhand har jag fått veta att även vi barn fick av den maten. Den som var minst förstörd. Så illa var det, och mamma drack mer och mer i smyg.

Det hjälpte förstås inte att hennes exmake, min styvpappa, gjorde allt han kunde för att jävlas. Nu hade hans karriär börjat dala och han drack ordentligt. Hans lägenhet var vidrig, som en riktig knarkarkvart. Gammal möglig mat överallt, skitigt, äckligt, inrökt och alltid mörkt, alltid fördragna mörka gardiner.

Mamma blev våldtagen. Inte bara en gång, utan en hel natt, av en man som trängde sig in i hennes hus. Våldtagen i sin egen säng, gång på gång. Det var den tredje våldtäkten hon utsattes för under sitt liv.

Efter det var hon helt knäckt. Drack rejält. Till sist tog hon sitt liv.

...blev inte någon tjusig restaurang, tack och lov.

Det blev supergod mat på en mysig pub.

Men redan innan huvudrätten, hade vi börjat bråka. Suck.

Gissa-vilket-ämne kom upp...

Varje gång kyparen kom, log vi stelt och sammanbitet. Sedan var det igång igen.

Efter ett tag kom min syster och hennes fästman. Det skulle ha varit jättetrevligt, om jag inte suttit och kokat inombords och helst av allt ville dra hem.

Vi gick vidare till en annan pub, och då uppstod ännu ett problem:

Där satt en bekant till mig, en som jag verkligen gillar. Men, jag kunde bara hälsa lite diskret, och det räckte för att bli utfrågad av min man om vem det där var och hur jag kände honom.... Han vet ju vilka jag känner i övrigt, ganska väl.

Denna bekanta lärde jag känna under den period jag var otrogen.

Under den tiden hade jag och den kille jag var otrogen med, lite lösa planer på en trekant. Då kom den här bekantas namn upp, men killen kom sedan på att det skulle kännas konstigt, eftersom de är kollegor på samma arbetsplats.

Men i alla fall så skrev han ett mail till mig, där han nämner trekanten och namnet på personen. Det mailet hittade min man efter att allt hade avslöjats.

Jag är gift med en rätt smart man, så han hade fattat på en gång när han hörde namnet. Men som tur var lyckades jag undvika att nämna det igår......

Vi satt där och pratade, jag satt bredvid min syster. Plötsligt vill hon visa mig bilder på sin Iphone, på ankungar... men det hon visade var "nu är XXX där också".

Alltså killen jag var otrogen med hade kommit och satt sig hos den bekante.

Ojojojoj! OM min man hade upptäckt det hade det blivit katastrof! Han skulle nämligen ha känt igen honom mer än väl....

Jag får nog stanna här i Stepford och på sin höjd gå till den lokala pizzerian som har rättigheter, när jag vill gå ut. Dit får jag gå med min man, inte någon skön och rolig kompis.......... 

Nä, jag måste härifrååååååååååååååååån!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

!!