(x)

Varför är jag fortfarande kvar?

Så här skrev Erika:

"...Men vi fortsätter ändå, och livet rullar på för att det helt enkelt måste göra det. Det är bekvämt att fortsätta med tryggheten, att veta att ekonomin ligger stabilt, att veta och känna av varenda millimeter av kroppen som ligger brevid en om natten.
Men ändå frågar jag mig själv dagligen om det inte är totalt meningslöst? Ingenting kommer nånsin att bli som det varit förut ändå, så varför försöka? Vad ska det resultera i?Man kan fortsätta vara snäll. Fortsätta att äta sin frukost tillsammans och dela på den sista mjölken till kaffet. Fortsätta tassa som katten kring het gröt. Men vill man det?..."

Har sagt det förut; det är lätt att ha principer. En av alla mina var att "aldrig nöja mig med näst bäst".

För jag är ju värd det bästa! Precis som alla andra.

Men inte hade jag räknat med att det skulle kunna bli svårt att lista ut vad "bäst" är!

Jag hittade ju mannen som var Bäst.

Nu har han trillat ner från den förstaplaceringen (trots mina egna handlingar), fast...

Han är fortfarande Bäst, men på andra sätt.

Han är Bäst på omtänksamhet i vardagen, på att ställa upp och göra allt han kan för att vi som familj ska fungera bra.

Han är Bäst på så sätt att jag, tack vare honom, ju slipper vara ensam om ekonomin. Ensam om svåra beslut.

Är det att nöja sig med näst bäst, att prioritera ett tryggt liv?

Förmodligen. Det tyckte jag i alla fall förut.

Jag själv, personligen, längtar efter att slita mig loss. Få andas igen.

ÄR det värt det? ÄR det värt att stanna kvar?

Nä. Egentligen är det ju inte det, för mig, personligen.

Jag vill ha mer än detta, jag är värd mer än detta!

Att stanna för barns skull har jag aldrig trott på, det lär ju barnen att man inte är värd det bästa.

Terese skrev;

"...vad jag vill säga är att gör det du vill innerst inne för dagarna i livet bara går...bestäm dig och utgå från det...ni har för mycket skit mellan er och det kommer alltid finnas där..."

Tyvärr är det alla.a de där praktiska prylarna som gör att jag tvekar inför hoppet. Ekonomin. Bostad. Till exempel har jag noll köpoäng hos vårt kommunala bostadsbolag, eftersom det är min sambo som står för vårt kontrakt och har samlat på sig alla siffrorna. Man behöver minst 3000 poäng för att få en okej lägenhet. Privata bostadsföretag finns det förstås, men en arbetslös ensamstående flerbarnsmorsa lär inte få dem att jubla. Köpa en lägenhet? Just nu har jag 38 kronor på mitt sparkonto.

Jag vet, det är ett lyxproblem!!!!

När jag flydde från ett grannland efter misshandel av både mig och mitt barn, efter att ha levt med missbruk, då hade jag spytt på sådana här lyxproblem. Kallat mig själv en bortskämd jävel och beordrat mig att genast dra, för allt ordnar sig, förr eller senare.

Det vet jag ju att det gör, men jag har uppenbarligen blivit lat och bekväm och alltför van vid ett behagligt liv utan större ekonomiska problem. Ett liv där inte varje månadsslut är samma sak som ont i magen inför tanken att kanske inte kunna betala alla räkningar.

Jag vet vad jag egentligen vill, men jag vet inte än hur jag vill att det ska gå till och fortfarande finns lite velande kvar, i och med att min sambo inte kan sluta med att vara så bra... men, jag vill egentligen få min frihet tillbaka, fast det är inte så bråttom. Huvudsaken är fortfarande att våra barn far så lite illa som möjligt och att det blir så lite bråk mellan mig och min sambo som möjligt. Det får ta tid. Men inte för lång tid!

Ytterligare ett citat från Terese:

"...innan jag bröt upp hade jag en hemlig blogg där jag skrev precis som du det var som en början på skilsmässan på nåt vis...kanske är det så även för dig!"

Ja, visst är det här en början, för innan jag startade den här bloggen var jag ännu mer förvirrad!  Men tack vare att jag dels skrivit av mig ordentligt och på så sätt fått lite mer ordning och reda på tankarna, och dels tack vare kloka kommentarer, så blir det här definitivt den början till slutet jag behövde komma igång med!

Kliar i fingrarna att svara på alla intressanta och tänkvärda kommentarer! Men hinner inte idag... begravning står på schemat och fyra ungar ska göras iordning och hållas borta från allt som smutsar ner dem tills vi ska åka... :-)

Men, aj vill bi back, i sann Arnold-anda. Tack för era kommentarer!