(x)

Susanna55 har skrivit väldigt bra om nätdejtingens avigsidor.

Tänkte kontra med det positiva!

Tack, Spraydate, för alla fantastiska människor jag har lärt känna!

Isaf-officeren i Afghanistan. Nyutexaminerade polisen från Stockholm. Ambulanssjukvårdaren i Gällivare. Redigeraren på Aftonbladet. Kriminalkommissarien på Säpo. Singelpappan i Hedemora, Värmlänningen som blivit 08.a, CIO:n på ett av världens största företag, mediaproducenten/dj:n i Malmö...

Plus en hel del fler.

Att lära känna folk via datingsidor ger en fantastisk inblick! Jag har lärt mig mycket om både platser, arbeten och socialgrupper... om andra sätt att leva än mitt eget helt enkelt. En schysst bonus som man får utöver allt annat nice...     

Men visst, man måste ha en ängels tålamod för att hitta guldkornen bland alla idioter. Bland alla de som tror att det snabbaste sättet att få av en tjej brallorna är att starta med "hej, har du msn eller? Vill du sexchatta?"

Eller... ännu värre, "Hej hej, vad gör en sån som du en dag som den här?" (När man inte ens har någon bild och knappt någon text.... LOL!)

Så skaffa tålamod och börja dejta på nätet! Skit i att leta efter mr/miss Right, det blir både roligare och lättare med en mer soft attityd. Se fram emot schysst sex, kanske en och annan förälskelse också, och vem vet, mitt i allt det kan ju faktiskt livspartnern dyka upp!

Egna barn och andras ungar, är ett känt uttryck.

Förmodligen är det känt för att det är sant.

Som flerbarnsmamma är jag extra utsatt för andras ungar.. för barn har ju kompisar, så många barn = många kompisar.

Barnens kompisar är det värsta med att ha barn! I övrigt är det ju nästan jämt underbart att vara förälder....    

Tyvärr har just mina barn lyckats hitta kompisar som allihop är curlade så man blir vansinnig! Bortskämda snorungar som inte har hört ordet kompromissa, som surar ur för minsta lilla, som inte klarar av att inte få som de vill hela tiden, som är en pest när de hämtas av sina föräldrar, som är självupptagna egoister... men tyvärr kan man ju inte välja vänner åt sina barn.

De har ju roligt tillsammans, förutom när curlingpuckoungen ställer till problem, som jag som förälder måste ta hand om. Det är inte kul heller när mina barn blir ledsna för att deras kompisar beter sig illa och egoistiskt, när de frågar mig varför de beter sig så. Vad ska jag svara på det, utöver att det är kompisarnas föräldrar som har glömt att lära dem att man turas om eller kompromissar på annat sätt? Jag vill verkligen inte att mina barn ska ta efter sina kompisars dåliga beteenden, med ursäkten att de ju gör si och så!

"Men Tilde dukar ju inte av eller säger tack för maten hemma hos sig, varför måste vi göra det jämt?" "Men hemma hos Malcolm får man spela datorspel hur länge man vill, varför får inte vi det?"

Eller kanske det här händer i tankarna hos mina barn;

"Hmm..  det funkar ju för Alva att skrika, då får ju hon som hon vill direkt... tror jag ska börja med det jag också..."

"Hmmm....  när Vincent blir arg på sin mamma och vägrar bli på bra humör igen så får han som han vill tills han blir glad, det kanske funkar för mig också?"

"Hmmm... jag har ingen lust att äta det här, om jag vägrar kanske mamma gör annan mat till mig, som de gör hemma hos Vilda?"

Nej, curlingföräldrar är verkligen en bunt idioter allihop! Det finns kanske förklaringar till varför man uppfostrar sina barn till puckon, men inga ursäkter!