Tant Grön skrev "...allt hänger på hur höga krav man har. Har man skaffat fem barn tillsammans då har man det man gör och får även ta konsekvenserna av det dvs ont om tid, ständig trötthet osv. Men ni har väl valt att skaffa fem barn ihop antar jag... dom kommer ju liksom inte av sig själva, dom små liven! :o)"

Öh, jo, det gör de! 

De små liven kan absolut komma lite av sig själva!

Min äldsta son är anledningen till att jag lever.

Med hans pappa hade jag ett kort men intensivt förhållande, som gick ut på att förstöra mig själv så snabbt som möjligt. Han påstod sig vara infertil, det var han helt säker på efter en massa år utan att ha gjort vare sig one night stands eller tjejerna i långa förhållanden på smällen, trots noll skydd någonsin.

Så bra, tyckte jag! Skönt att slippa krångla med p-piller, som jag avskyr.

Men hoppsan, jag blev gravid... efter bara några månader.

Tänk er ett mörkt, tyst rum, med alla persienner neddragna. Tänk er att persiennerna plötsligt dras upp så att solljuset flödar in, samtidigt som trehundra väckarklockor börjar tjuta samtidigt.

Det var precis den effekten denna första graviditet hade på mig, som dittills fortfarande levde i självdestruktivitet efter en massa jobbiga händelser i livet.

När strecket visade sig på testet, slutade också mitt destruktiva liv och jag såg ljuset igen.

Tre år senare hade jag träffat mannen med stort M. Mannen som var glad att jag hade ett barn redan, för han ville absolut inte ha egna biologiska.

Jag skyller på kärleksruset....      det var säkert det som gjorde att jag glömde att ta mitt piller några gånger.

Det räckte att glömma en gång den tredje månaden efter att vi träffats, så var jag gravid igen.   

Efter nio månader ploppade en liten mörkhårig flicka ut. Sedan den sekunden har hennes pappa inte kunnat få nog av biologiska barn.   

Jag var i mina egna ögon Drottningen av Amning. Så döm om min förvåning när amningen inte lyckades med henne. Det tog mig helt på sängen. Hon var en helt annan personlighet än min äldsta son; otålig, otålig, otålig! Mina bröst var för långsamma för henne, efter fyra månaders kamp fick vi börja ge via flaska istället.

Så här i efterhand fattar jag inte varför jag reagerade så starkt på detta. Men då kände jag mig oerhört misslyckad och ville ha ännu en chans att lyckas amma.

Det, kombinerat med en längtan efter att få planera ett barn, var anledningen till barn nummer tre.

Det var roligt att få uppleva total glädje, hos båda oss föräldrar också, när testet visade positivt.

Strecket visade sig vara en pojke.   

Man är ju ingen sexgudinna efter en förlossning och tiden efter, men sådär fyra-fem månader efter pojkens födelse, hade jag och min man haft sex ett par gånger i alla fall. Jag helammade och hade inte fått någon menstruation än, inte vad jag hade märkt åtminstone.

Den sista av de två gångerna vi hade sex, glömde han dra ut den........ och vips, var jag gravid igen.   

Så kan det gå till att få fyra barn, när man är det mest fertila som går i ett par skor!

Men nu blir det banne mig inga fler barn gjorda. Nu har jag stoppat in en polis/spiral som fångar in alla busar som vill ta sig förbi. Den ska vara därinne i tio år. Skönt!