Så sjuuuukt bra!!!! Och roligt! Och tänkvärt!!

http://nobimbosallowed.bloggplatsen.se/

(x)

Man kan ju säga att jag hade alla ess på handen, eftersom min sambo inte visste något om min otrohet.

Med dessa kort tänkte jag se till att skilsmässan blev så bra som möjligt, att vi skiljdes som goda vänner, det skulle få ta tid och det skulle bli så lätt som möjligt för barnen.

Fast det blev inte så.

Jag blev avslöjad. Brutalt. Precis så brutalt som jag själv avslöjat min sambo tidigare. Av en slump.

Och där bröt ju rena helvetet löst! Så klart. Jag förtjänade inget mindre än ett helvete.

Vi är ju olika, han och jag. Även när det gäller synen på otrohet. Han tycker inte, trots alla försök jag gjort att få honom att förstå mig, att det han gjorde var "riktig" otrohet.

Han förstår absolut att han sårat mig, men jag vet att han inte tycker att det var riktigt så illa som otrohet. Däremot tycker han förstås att jag var otrogen, eftersom jag ju inte satte någon gräns någonstans, utan faktiskt hade sex med andra.

I varje fall. Helvetet.

Plötsligt var det han som inte bara hade alla ess, utan alla kort överhuvudtaget. Plötsligt var det han som var arg på mig, hatade mig. Plötsligt var inget som jag hade tänkt mig alls.

Så här ville jag inte att det skulle sluta.

Vi pratade och pratade och pratade. Och grät. Och var både arga på varandra och på oss själva. 

Han är en riktigt bra människa, det har jag skrivit redan, men jag skriver det igen.

Han vill inte ge upp än.

Han vill, trots att han förstås till att börja med hatade mig, försöka reparera alla skador vi tillfogat varandra.

Han behandlar mig inte illa på något sätt, trots att många andra i hans situation säkert skulle göra det, verbalt. Vara argare.Vägra ställa upp på olika sätt.

Men jag är sambo med en man som har ett stort hjärta.

Självklart blev mitt liv rätt begränsat efter detta. Jag respekterar att han inte känner sig särskilt trygg med att jag går ut på krogen utan honom, så jag låter bli. Till exempel. Han får ha full inblick i min facebook och min vanliga blogg, min mail och så vidare. Inte för att han krävt det själv, det är jag som erbjudit det.

När han nu är så storsint, eller vad man ska kalla det, vill ju inte jag vara sämre. Han är envis, vill inte ge upp. Det är oftast en bra egenskap.

Själv vet jag sällan varken ut eller in. Det jag faktiskt vet, är att jag inte älskar honom som man, alltså partner, längre. Men jag vet också att en så otroligt bra människa är svår att hitta fler av. Så.. å ena sidan. Men å andra sidan.

Hur gör vi då, för att leva tillsammans i nuläget?

Tja, vi är snälla mot varandra och hjälps åt med praktiska saker. Vi visar ömhet, med kramar när den andre går, kommer hem igen. I övrigt lever vi nästan helt separata liv; han pysslar med sitt på kvällen, jag med mitt. Som småbarnsföräldrar är vi ju rätt trötta också, även det är ett hinder för att kommunicera.

Ja, livet bara fortsätter av sig självt, kan man säga. I väntan på ännu fler omvälvande händelser?

(x)

Just det, jag gjorde alltså precis samma sak som min sambo gjort. Jag berättade det för honom också. Bara för att "hämnas". Nej, inte ett dugg vuxet och moget. Jag vet det.

Jaha. Där kunde det ju ha slutat. Sidan kunde ha fått finnas där helt oanvänd. Men, nejnej, jag skulle "minsann"... suck. Det tog förstås inte lång tid förrän jag hade börjat "prata" med någon. Någon väldigt, väldigt intressant...

Så här i efterhand känns det bisarrt att tänka på hur jag resonerade då. Och jag har absolut inga ursäkter. Förklaringar har jag, men inga ursäkter.

Om jag ska försöka beskriva vad som drev mig, så var det en enorm, brinnande ilska. En svidande, frätande bitterhet. En sorg. De här starka känslorna skapade någon slags "skygglappar", dessutom hade jag ju så många bra "ursäkter"... "Varför skulle bara han få och inte jag..." "Han förtjänar det här"... "Det här kommer att hjälpa mig att komma upp till ytan igen och sedan blir det lättare att reparera mitt förhållande..." Och så vidare. Jaja. Oavsett vad jag sade till mig själv, så fanns det förstås ett gnagande samvete där också. Men det tystade jag tyvärr. Och var till sist otrogen. "All the way".

Jag kanske är schizofren på något sätt, men jag hade faktiskt en slags plan. Jag skulle jobba stenhårt på att komma över allt som hänt i mitt förhållande, jag skulle snart avsluta den här kontakten och så skulle allt bli så bra, så. Ja, jag uttrycker det ju lite lustigt, men ungefär så.

Men efter lite mer än ett halvår sedan jag upptäckte min sambos extratjejer, var det dags igen.

Det hade gått längre den här gången, han hade verkligen engagerat sig. Pratat i telefon, varje kväll. Intensiv mailkontakt med utbyten av sexuella fantasier. Skickat vykort till henne samtidigt som han skickade hem till oss, från sin USA-resa.

Men fortfarande hade han inte träffat henne i verkligheten.

Jag hade ju nu själv varit otrogen.

Ändå blev jag helt förkrossad. Trots mina egna handlingar, kunde jag inte klara av ännu ett svek.

Ja, jag var en hycklerska. Absolut. Men mina känslor kunde jag inte styra över, jag blev trots allt jätteknäckt.

Jag hade ju "tänkt göra allt bra", liksom.... typ ba.

Nu blev det värre än någonsin. Jag skaffade en lägenhet och ville absolut skiljas. Jag kom hem tidigt på morgonen vid sju, var med barnen hela dagarna tills de lagt sig och åkte sedan till den lilla lägenheten.

Min sambo? Han förstod äntligen. Jag nådde äntligen fram! Men för sent för mig. När han äntligen insåg hur mycket han älskade mig, hade den sista resten hos mig dött.

Det kändes oerhört märkligt att få tillbaka honom, som jag längtat så mycket efter i åratal.

Jag har sällan sett en människa så knäckt, och jag hade verkliga svårigheter att hantera det. Å ena sidan denna enorma, obeskrivbara ilska. Å andra sidan kärlek till denna människa, om än inte den slags kärlek man känner till en partner.

Men min otrohet då?

Ja, den fortsatte jag med. Nu skulle vi ju ändå skiljas.

Men inte med mannen från datingsajten. Jag hade av en slump stött på ett gammalt ex en kväll ute på krogen. En person som alltid haft en speciell plats i mitt hjärta.

Ja, jag var en rejäl hycklerska!

Fördriver tid med att slänga upp lite snygga bilder.  :-)