God damn vad jag är less ibland...

Det tar energi att leva i en känslomässig berg- och dalbana! Stanna eller gå?

Har världens bästa sambo, egentligen. Men vi har haft det tufft... och jag bär på en massa bitterhet och ilska gentemot honom som är svår att bli av med.

Dessutom har vi barn. Då drar man ju inte bara, som man kunde göra förr i tiden...

Har alltid sagt att man inte ska stanna i dåliga förhållanden för barnens skull. Men nu är det inte så solklart, eftersom förhållandet egentligen inte är dåligt. Eftersom han är en jättebra människa som ställer upp på (nästan) alla sätt.

Sedan är det ju en annan aspekt som tyvärr spelar in. Jag vet ju att jag har att välja på att fortsätta med min sambo, eller leva själv resten av livet. För vem fan vill ha en begagnad flerbarnsmorsa liksom...

Fuck.