Tant Grön skrev "...allt hänger på hur höga krav man har. Har man skaffat fem barn tillsammans då har man det man gör och får även ta konsekvenserna av det dvs ont om tid, ständig trötthet osv. Men ni har väl valt att skaffa fem barn ihop antar jag... dom kommer ju liksom inte av sig själva, dom små liven! :o)"

Öh, jo, det gör de! 

De små liven kan absolut komma lite av sig själva!

Min äldsta son är anledningen till att jag lever.

Med hans pappa hade jag ett kort men intensivt förhållande, som gick ut på att förstöra mig själv så snabbt som möjligt. Han påstod sig vara infertil, det var han helt säker på efter en massa år utan att ha gjort vare sig one night stands eller tjejerna i långa förhållanden på smällen, trots noll skydd någonsin.

Så bra, tyckte jag! Skönt att slippa krångla med p-piller, som jag avskyr.

Men hoppsan, jag blev gravid... efter bara några månader.

Tänk er ett mörkt, tyst rum, med alla persienner neddragna. Tänk er att persiennerna plötsligt dras upp så att solljuset flödar in, samtidigt som trehundra väckarklockor börjar tjuta samtidigt.

Det var precis den effekten denna första graviditet hade på mig, som dittills fortfarande levde i självdestruktivitet efter en massa jobbiga händelser i livet.

När strecket visade sig på testet, slutade också mitt destruktiva liv och jag såg ljuset igen.

Tre år senare hade jag träffat mannen med stort M. Mannen som var glad att jag hade ett barn redan, för han ville absolut inte ha egna biologiska.

Jag skyller på kärleksruset....      det var säkert det som gjorde att jag glömde att ta mitt piller några gånger.

Det räckte att glömma en gång den tredje månaden efter att vi träffats, så var jag gravid igen.   

Efter nio månader ploppade en liten mörkhårig flicka ut. Sedan den sekunden har hennes pappa inte kunnat få nog av biologiska barn.   

Jag var i mina egna ögon Drottningen av Amning. Så döm om min förvåning när amningen inte lyckades med henne. Det tog mig helt på sängen. Hon var en helt annan personlighet än min äldsta son; otålig, otålig, otålig! Mina bröst var för långsamma för henne, efter fyra månaders kamp fick vi börja ge via flaska istället.

Så här i efterhand fattar jag inte varför jag reagerade så starkt på detta. Men då kände jag mig oerhört misslyckad och ville ha ännu en chans att lyckas amma.

Det, kombinerat med en längtan efter att få planera ett barn, var anledningen till barn nummer tre.

Det var roligt att få uppleva total glädje, hos båda oss föräldrar också, när testet visade positivt.

Strecket visade sig vara en pojke.   

Man är ju ingen sexgudinna efter en förlossning och tiden efter, men sådär fyra-fem månader efter pojkens födelse, hade jag och min man haft sex ett par gånger i alla fall. Jag helammade och hade inte fått någon menstruation än, inte vad jag hade märkt åtminstone.

Den sista av de två gångerna vi hade sex, glömde han dra ut den........ och vips, var jag gravid igen.   

Så kan det gå till att få fyra barn, när man är det mest fertila som går i ett par skor!

Men nu blir det banne mig inga fler barn gjorda. Nu har jag stoppat in en polis/spiral som fångar in alla busar som vill ta sig förbi. Den ska vara därinne i tio år. Skönt!

 

Bitterfittan i väst

20 juni 2010 18:10

Oj vad jag känner igen beskrivningen. Första gossen kom till trots p-piller tagna varje dag vid samma tidpunkt - och utan magskjukor som raserat doseringen.
Andra var planerad.
Tredje hann jag knappt reagera över. Jag hade ju inte ens fått mens efter amningen. Och, tja, hur ofta har man sex när man har en nyfödd hemma. Tre graviditeter på mindre än tre år. Ohc bara en var tänkt.. Men märkligt (och turligt )nog blir alla lika välkomna.
Tänk vad livet är orättvist ändå. Så många par som kämpar ohc sliter, utan resultat.

http://nobimbosallowed.bloggplatsen.se

 

Martina

21 juni 2010 12:03

Det har väl funnits en undersökning om detta, och det har kommit fram att DE FLESTA barn inte är så planerade alls

http://157.bloggplatsen.se

 

Peppar

23 juni 2010 12:56

Visst är livet orättvist!
Låter väldigt bra att barn inte planeras så ofta. Livet låter sig inte planeras... :-)

http://doggystylee.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag så jävla förbannad! Fy fan!!!!! Fy faaan vad jag är besviken på människor! Önskar jag slapp ha med människor att göra överhuvudtaget. Om jag inte hade femtioelva barn skulle jag flytta till ett hus långt bort och långt inne i skogen, ...

Nej nu är jag faktiskt irriterad på riktigt. Det är en sak att ordbomba blonderade bimbos och ölgalna raggaranalfabeter m.fl...  Men när två var för sig smarta personer börjar hoppa på varandra som sandlådeungar, i min blogg dessutom, och när den t...

.......................nu får det vara slut på rampljuset också. Orka bli bländad av alla idiotiska meddelanden!!! "Följ min blogg så följer jag din" "Titta in och kommentera, så kommenterar jag hos dig" "Kommentera min blogg!!" "Hej jag skri...

Okej, nu är jag sur. Vad ÄR det med alla anonyma fegisar?!?!? Från och med nu kommer jag inte publicera anonyma kommentarer, än mindre svara på dem. Jag kommer inte heller publicera masskommentarer, ni vet de där som låter ungefär så här; "hej,...

(x)     Jag var ARG. Men också RÄDD. Vågade absolut inte reta upp honom igen, inte i onödan. Hans familj körde en ångvält av övertalningsförsök över mig. De var rädda för att han totalt skulle tappa viljan att bli fri från sitt missbruk, om jag...