Egna barn och andras ungar, är ett känt uttryck.

Förmodligen är det känt för att det är sant.

Som flerbarnsmamma är jag extra utsatt för andras ungar.. för barn har ju kompisar, så många barn = många kompisar.

Barnens kompisar är det värsta med att ha barn! I övrigt är det ju nästan jämt underbart att vara förälder....    

Tyvärr har just mina barn lyckats hitta kompisar som allihop är curlade så man blir vansinnig! Bortskämda snorungar som inte har hört ordet kompromissa, som surar ur för minsta lilla, som inte klarar av att inte få som de vill hela tiden, som är en pest när de hämtas av sina föräldrar, som är självupptagna egoister... men tyvärr kan man ju inte välja vänner åt sina barn.

De har ju roligt tillsammans, förutom när curlingpuckoungen ställer till problem, som jag som förälder måste ta hand om. Det är inte kul heller när mina barn blir ledsna för att deras kompisar beter sig illa och egoistiskt, när de frågar mig varför de beter sig så. Vad ska jag svara på det, utöver att det är kompisarnas föräldrar som har glömt att lära dem att man turas om eller kompromissar på annat sätt? Jag vill verkligen inte att mina barn ska ta efter sina kompisars dåliga beteenden, med ursäkten att de ju gör si och så!

"Men Tilde dukar ju inte av eller säger tack för maten hemma hos sig, varför måste vi göra det jämt?" "Men hemma hos Malcolm får man spela datorspel hur länge man vill, varför får inte vi det?"

Eller kanske det här händer i tankarna hos mina barn;

"Hmm..  det funkar ju för Alva att skrika, då får ju hon som hon vill direkt... tror jag ska börja med det jag också..."

"Hmmm....  när Vincent blir arg på sin mamma och vägrar bli på bra humör igen så får han som han vill tills han blir glad, det kanske funkar för mig också?"

"Hmmm... jag har ingen lust att äta det här, om jag vägrar kanske mamma gör annan mat till mig, som de gör hemma hos Vilda?"

Nej, curlingföräldrar är verkligen en bunt idioter allihop! Det finns kanske förklaringar till varför man uppfostrar sina barn till puckon, men inga ursäkter!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag så jävla förbannad! Fy fan!!!!! Fy faaan vad jag är besviken på människor! Önskar jag slapp ha med människor att göra överhuvudtaget. Om jag inte hade femtioelva barn skulle jag flytta till ett hus långt bort och långt inne i skogen, ...

Nej nu är jag faktiskt irriterad på riktigt. Det är en sak att ordbomba blonderade bimbos och ölgalna raggaranalfabeter m.fl...  Men när två var för sig smarta personer börjar hoppa på varandra som sandlådeungar, i min blogg dessutom, och när den t...

.......................nu får det vara slut på rampljuset också. Orka bli bländad av alla idiotiska meddelanden!!! "Följ min blogg så följer jag din" "Titta in och kommentera, så kommenterar jag hos dig" "Kommentera min blogg!!" "Hej jag skri...

Okej, nu är jag sur. Vad ÄR det med alla anonyma fegisar?!?!? Från och med nu kommer jag inte publicera anonyma kommentarer, än mindre svara på dem. Jag kommer inte heller publicera masskommentarer, ni vet de där som låter ungefär så här; "hej,...

(x)     Jag var ARG. Men också RÄDD. Vågade absolut inte reta upp honom igen, inte i onödan. Hans familj körde en ångvält av övertalningsförsök över mig. De var rädda för att han totalt skulle tappa viljan att bli fri från sitt missbruk, om jag...