(x)

Det som inte dödar, det härdar.

Jag är jäkligt härdad!

Tänker dra min livshistoria i korthet. Sammanfatta de viktigaste grejerna helt enkelt.   

Pappa drog från Danmark till Sverige för att jobba. Här träffade han min mamma, som var tio år yngre. Pappa var trettio år och kände sin biologiska klocka ticka  - så han lurade i mamma att han var steril.   

Ungefär två år efter att jag föddes, separerade de. Mamma träffade ganska snart en ny man, den hon senare gifte sig med och som är pappa till mina syskon.

Min styvpappa är jättetrevlig och jag såg honom alltid som min riktiga pappa - också. Jag hade två riktiga pappor helt enkelt. Tyvärr började han dricka.

När jag var i tioårsåldern kunde de inte dölja sina bråk längre, där det även ingick slagsmål ibland, och båda berättade alldeles för mycket för mig.  Plötsligt var jag på ett sätt också vuxen. Det var inte särskilt trevligt.

Åren gick. I tonåren var deras äktenskap verkligen ren dynga. Min styvpappa hade en väldigt tjusig jobb med massa status, mycket resor, en hel del representation. Ingen kunde ana hur han var hemma. Man hittade flaskor lite överallt och hans humör var minst sagt oberäkneligt. De bråkade något så enormt. Till exempel drog min styvpappa en gång mamma över gruset på gården, i håret.

Mamma började också dricka; vin, för att kunna somna lättare. Det eskalerade också förstås.

När jag var i mitten av tonåren skiljdes de äntligen! Men vi snackar riktigt vidrig skilsmässa med hot, våld och diverse andra otrevligheter. Det var extremt jobbigt!

Vi hade haft väldigt mycket pengar ett tag, på grund av min styvpappas jobb. Ett tag var vi till och med miljonärer. När de skilde sig, hamnade mamma på botten av samhället. Hon hade ju varit hemma med oss barn och hade exakt INGENTING. Varken pengar eller status eller en snygg CV.

Hon köpte ett ganska nergånget hus och fick leva på socialen,med all den förnedring det innebär. Vi brukade hämta överbliven mat från restauranger i stan, slängd mat, som vi gav till våra två grisar. I efterhand har jag fått veta att även vi barn fick av den maten. Den som var minst förstörd. Så illa var det, och mamma drack mer och mer i smyg.

Det hjälpte förstås inte att hennes exmake, min styvpappa, gjorde allt han kunde för att jävlas. Nu hade hans karriär börjat dala och han drack ordentligt. Hans lägenhet var vidrig, som en riktig knarkarkvart. Gammal möglig mat överallt, skitigt, äckligt, inrökt och alltid mörkt, alltid fördragna mörka gardiner.

Mamma blev våldtagen. Inte bara en gång, utan en hel natt, av en man som trängde sig in i hennes hus. Våldtagen i sin egen säng, gång på gång. Det var den tredje våldtäkten hon utsattes för under sitt liv.

Efter det var hon helt knäckt. Drack rejält. Till sist tog hon sitt liv.

 

Bitterfittan i väst

23 juni 2010 21:36

Visst skulle det varit underbart om alla bara haft solskenshistorier att dela med sig av? Då kanske vi också varit sådär äppelkäcka och tyckt att största katastrofen inträffar i samband med en bad hairday?
Eller också får vi se att livet gjort oss klokare. Och att vi har lärt oss att skilja bagateller från problem. För även om jag gärna hade klarat mig utan vissa erfarenheter så har de trots allt gjort mig till den jag är. Och jag är stolt över att vara jag. KRAM vännen! Jag saknar dig!

http://nobimbosallowed.bloggplatsen.se

 

privat

23 juni 2010 23:01

Instämmer helt i Bitterfittans ord!

http://www.frittframm.blogg.se

 

F

1 juli 2010 08:48

fy fan...

Du ska vara riktigt stolt att du är den du är idag. Att du inte fallit ner i groparna utan istället blivit stärkt av allt.

Har träffat en hel del med "konstig" uppväxt. De har inte klarat sig så bra som du. Samtidigt är jag grymt tacksam över min uppväxt. En svensson uppväxt utan alkoholism, misshandel och andra riktiga problem.

http://dagligdags.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag så jävla förbannad! Fy fan!!!!! Fy faaan vad jag är besviken på människor! Önskar jag slapp ha med människor att göra överhuvudtaget. Om jag inte hade femtioelva barn skulle jag flytta till ett hus långt bort och långt inne i skogen, ...

Nej nu är jag faktiskt irriterad på riktigt. Det är en sak att ordbomba blonderade bimbos och ölgalna raggaranalfabeter m.fl...  Men när två var för sig smarta personer börjar hoppa på varandra som sandlådeungar, i min blogg dessutom, och när den t...

.......................nu får det vara slut på rampljuset också. Orka bli bländad av alla idiotiska meddelanden!!! "Följ min blogg så följer jag din" "Titta in och kommentera, så kommenterar jag hos dig" "Kommentera min blogg!!" "Hej jag skri...

Okej, nu är jag sur. Vad ÄR det med alla anonyma fegisar?!?!? Från och med nu kommer jag inte publicera anonyma kommentarer, än mindre svara på dem. Jag kommer inte heller publicera masskommentarer, ni vet de där som låter ungefär så här; "hej,...

(x)     Jag var ARG. Men också RÄDD. Vågade absolut inte reta upp honom igen, inte i onödan. Hans familj körde en ångvält av övertalningsförsök över mig. De var rädda för att han totalt skulle tappa viljan att bli fri från sitt missbruk, om jag...