(x)

Han överlevde, eftersom jag ringde amulansen på en gång.

Och jag blev plötsligt av med en hel del naivitet!

Efter det fortsatte hans missbruk. För det mesta försökte han dölja det, men det var bara att titta in i förrådet i källaren, för att hitta sprutor och böjda skedar.

Och jag, tja, jag omväxlande skällde och försökte hjälpa, omväxlande sket i det och provade lite heroin jag med. Men jäklar vad illamående och dålig jag blev av att försöka röka heroin. TACK för det! Jag kunde lätt själv ha varit heroinist för länge sedan, om jag inte hade reagerat på det sättet!

Istället fortsatte jag dricka, och dessutom ta kokain lite då och då, när vi var ute och klubbade.

Han började sälja rohypnol - jag började använda rohypnol. Vi hade ju så mycket av det... och efter ett kort tag började jag missbruka även metadon. Det var ett snille på en fest som föreslog att jag skulle testa det; "det är ju nästan som heroin fast inte lika farligt!".

Så jag började sno hans metadon, bytte ut det mot samma mängd vatten i flaskorna. Alltså metadonet som han fick för att kunna låta bli heroinet.

En natt mådde han verkligen skit, av abstinensen han fått eftersom jag tagit hans medicin. Jag blev jävligt nervös över att han skulle upptäcka vad jag gjorde, så vid sextiden nästa morgon slängde jag mig på cykeln.

Jag cyklade hela vägen in till Hovedbanegården. Där började jag gå runt och titta efter missbrukare, efter sådana som säljer knark. Jag kommer ihåg hur overkligt det kändes när jag mumlande frågade olika pundare om de sålde metadon. Hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig mig själv i denna situation. Plötsligt var jag mitt i den, mitt bland dem, i denna vidriga värld.

En kväll var jag extra less på allt och började rota runt i lägenheten. Jag hittade vita piller, bruna piller, orange piller, som jag stoppade i mig och sköljde ner med en slurk metadon. Han var inte hemma, kommer inte längre ihåg var han var.

Men han berättade att han kommit hem tidigare än tänkt, och hittade mig på golvet, medvetslös med fradga runt munnen.

Vaknade upp på sjukhuset och fick dricka jävligt vidrig kol.

Några veckor efter det råkade jag av misstag ta lite för mycket metadon. Metadon har den effekten att man slutar andas om man tar för mycket. Hoppsan.

Det hände en tredje gång, och då fick jag mitt livs fysiska resa....

Jag hamnade förstås på akuten. Där fanns en arg sköterska som försökte få ur mig hur mycket jag tagit och hur ofta jag tog det och så vidare. Sedan körde hon in en spruta. Den sprutan var från helvetet. Det var ett medel som gjorde att allt jag hade i kroppen åkte ut, i raketfart. Vilket helvete! Jag brann, jag vred mig i plågor, kroppen ville gå i tusen bitar, jag svettades hela sjöar, jag trodde på allvar att jag skulle dö på riktigt!

Tidig morgon dagen efter promenerade jag hem från sjukhuset, längs nästan tomma Köpenhamnsgator. Det var senhöst och mulet, ändå minns jag den promenaden som nästan badande i ljus. Det var vändpunkten. Aldrig mer !Sedan den dagen har jag inte rört droger, och jag slutade dricka alkohol.

Jag hittade lite kraft någonstans långt inne i mig, orkade söka upp hjälp. Började gå till en psykolog. Fast det kändes rätt värdelöst - vad kunde hon göra åt den hopplösa situation jag satt mig i?

Några veckor senare upptäckte jag att jag var gravid.

Han hade sagt att han var steril, så det var ganska oväntat...

 

Enander

2 juli 2010 13:05

Har kört igång min fototävling på bloggen nu :) Kika gärna in :)

http://enaander.bloggplatsen.se

 

privat

2 juli 2010 15:38

Skönt att du hittade den styrkan...

http://www.frittframm.blogg.se

 

susanna55

3 juli 2010 10:23

Den här infon gör gott för alla påvägattblimissbrukareungatjejer!!!!

http://susanna55.bloggplatsen.se

 

Bitterfittan

4 juli 2010 21:19

Min kära vän! Jag önskar att vi fortfarande funnits där. Vi för dig. Och du för oss. Men det kanske är saker vi på olika sätt "tvingats" genomgå för att bli dem vi är idag. Och en sak kan jag med rak stolt rygg säga; vi är helt fucking fantastiska!!!!!!! Och IDAG har vi varandra igen!
Som Micke och Molle säger:
-Och vi kommer alltid vara vänner för evigt?
-Ja, för evigt!

kanske har vårt liv varit dystert på var sitt håll och på olika sätt, men fasen vad kloka vi blivit. Och fasen vad vi lärt oss så ofantligt mkt mer än de "skyddad verkstad"-jämnårig. Ibland blir jag nästan mörkrädd när jag tänker på hur kloka vi är - trots vår ringa ålder. :)))))).

KRAM kära, kära Peppar!

http://nobimbosallowed.bloggplatsen.se

 

Peppar

4 juli 2010 23:37

KRAM bästa kära bitterfitta!
Allt i livet har en mening, och hade inte allt detta hänt mig, och dig, så hade vi ju inte varit de vi är - precis som du skriver. Och det hade ju varit en rejäl förlust för den övriga mänskligheten... ;-)

http://http:/doggystylee.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag så jävla förbannad! Fy fan!!!!! Fy faaan vad jag är besviken på människor! Önskar jag slapp ha med människor att göra överhuvudtaget. Om jag inte hade femtioelva barn skulle jag flytta till ett hus långt bort och långt inne i skogen, ...

Nej nu är jag faktiskt irriterad på riktigt. Det är en sak att ordbomba blonderade bimbos och ölgalna raggaranalfabeter m.fl...  Men när två var för sig smarta personer börjar hoppa på varandra som sandlådeungar, i min blogg dessutom, och när den t...

.......................nu får det vara slut på rampljuset också. Orka bli bländad av alla idiotiska meddelanden!!! "Följ min blogg så följer jag din" "Titta in och kommentera, så kommenterar jag hos dig" "Kommentera min blogg!!" "Hej jag skri...

Okej, nu är jag sur. Vad ÄR det med alla anonyma fegisar?!?!? Från och med nu kommer jag inte publicera anonyma kommentarer, än mindre svara på dem. Jag kommer inte heller publicera masskommentarer, ni vet de där som låter ungefär så här; "hej,...

(x)     Jag var ARG. Men också RÄDD. Vågade absolut inte reta upp honom igen, inte i onödan. Hans familj körde en ångvält av övertalningsförsök över mig. De var rädda för att han totalt skulle tappa viljan att bli fri från sitt missbruk, om jag...