Egna barn och andras ungar, är ett känt uttryck.

Förmodligen är det känt för att det är sant.

Som flerbarnsmamma är jag extra utsatt för andras ungar.. för barn har ju kompisar, så många barn = många kompisar.

Barnens kompisar är det värsta med att ha barn! I övrigt är det ju nästan jämt underbart att vara förälder....    

Tyvärr har just mina barn lyckats hitta kompisar som allihop är curlade så man blir vansinnig! Bortskämda snorungar som inte har hört ordet kompromissa, som surar ur för minsta lilla, som inte klarar av att inte få som de vill hela tiden, som är en pest när de hämtas av sina föräldrar, som är självupptagna egoister... men tyvärr kan man ju inte välja vänner åt sina barn.

De har ju roligt tillsammans, förutom när curlingpuckoungen ställer till problem, som jag som förälder måste ta hand om. Det är inte kul heller när mina barn blir ledsna för att deras kompisar beter sig illa och egoistiskt, när de frågar mig varför de beter sig så. Vad ska jag svara på det, utöver att det är kompisarnas föräldrar som har glömt att lära dem att man turas om eller kompromissar på annat sätt? Jag vill verkligen inte att mina barn ska ta efter sina kompisars dåliga beteenden, med ursäkten att de ju gör si och så!

"Men Tilde dukar ju inte av eller säger tack för maten hemma hos sig, varför måste vi göra det jämt?" "Men hemma hos Malcolm får man spela datorspel hur länge man vill, varför får inte vi det?"

Eller kanske det här händer i tankarna hos mina barn;

"Hmm..  det funkar ju för Alva att skrika, då får ju hon som hon vill direkt... tror jag ska börja med det jag också..."

"Hmmm....  när Vincent blir arg på sin mamma och vägrar bli på bra humör igen så får han som han vill tills han blir glad, det kanske funkar för mig också?"

"Hmmm... jag har ingen lust att äta det här, om jag vägrar kanske mamma gör annan mat till mig, som de gör hemma hos Vilda?"

Nej, curlingföräldrar är verkligen en bunt idioter allihop! Det finns kanske förklaringar till varför man uppfostrar sina barn till puckon, men inga ursäkter!

God damn vad jag är less ibland...

Det tar energi att leva i en känslomässig berg- och dalbana! Stanna eller gå?

Har världens bästa sambo, egentligen. Men vi har haft det tufft... och jag bär på en massa bitterhet och ilska gentemot honom som är svår att bli av med.

Dessutom har vi barn. Då drar man ju inte bara, som man kunde göra förr i tiden...

Har alltid sagt att man inte ska stanna i dåliga förhållanden för barnens skull. Men nu är det inte så solklart, eftersom förhållandet egentligen inte är dåligt. Eftersom han är en jättebra människa som ställer upp på (nästan) alla sätt.

Sedan är det ju en annan aspekt som tyvärr spelar in. Jag vet ju att jag har att välja på att fortsätta med min sambo, eller leva själv resten av livet. För vem fan vill ha en begagnad flerbarnsmorsa liksom...

Fuck.

Vad skriver man om i sitt första blogginlägg? SEX såklart!

Sex is the shit. Eller hur, det är ju ett av människans grundläggande behov.

Synd att många inte har fattat att man ska njuta av det...

Synd att många inte törs göra det ena eller andra, för att det är pinsamt eller ovant eller så.

Kör hårt!

Särskilt tjejer ska köra hårt. För inte kan väl det gamla begreppet "madrass" finnas kvar nu, år 2010? Nä, tjejer ska ta för sig på precis lika villkor som killar!

Seriöst, hur törs någon enda typ binda sig för livet, utan att ha knullat runt rejält innan? Det blir ju rena rouletten. En roulette som förmodligen stannar på resultatet "skilsmässa på grund av nyfikenhet på andra människor"...

Sex är ju kul! Också. Ibland ömt och fint och kärleksfullt, ibland hårt, svettigt och god damn it, ibland helt enkelt kul!

Våga testa!

Ha en trekant, eller en fyrkant, eller testa det andra könet, eller ha sex med någon du inte är ett dugg kär i men jävligt kåt på!

Sådana minnen passar bra att njuta av på ålderdomshemmet, tillsammans med den du sedan levt resten av ditt liv med.