(x)

Han överlevde, eftersom jag ringde amulansen på en gång.

Och jag blev plötsligt av med en hel del naivitet!

Efter det fortsatte hans missbruk. För det mesta försökte han dölja det, men det var bara att titta in i förrådet i källaren, för att hitta sprutor och böjda skedar.

Och jag, tja, jag omväxlande skällde och försökte hjälpa, omväxlande sket i det och provade lite heroin jag med. Men jäklar vad illamående och dålig jag blev av att försöka röka heroin. TACK för det! Jag kunde lätt själv ha varit heroinist för länge sedan, om jag inte hade reagerat på det sättet!

Istället fortsatte jag dricka, och dessutom ta kokain lite då och då, när vi var ute och klubbade.

Han började sälja rohypnol - jag började använda rohypnol. Vi hade ju så mycket av det... och efter ett kort tag började jag missbruka även metadon. Det var ett snille på en fest som föreslog att jag skulle testa det; "det är ju nästan som heroin fast inte lika farligt!".

Så jag började sno hans metadon, bytte ut det mot samma mängd vatten i flaskorna. Alltså metadonet som han fick för att kunna låta bli heroinet.

En natt mådde han verkligen skit, av abstinensen han fått eftersom jag tagit hans medicin. Jag blev jävligt nervös över att han skulle upptäcka vad jag gjorde, så vid sextiden nästa morgon slängde jag mig på cykeln.

Jag cyklade hela vägen in till Hovedbanegården. Där började jag gå runt och titta efter missbrukare, efter sådana som säljer knark. Jag kommer ihåg hur overkligt det kändes när jag mumlande frågade olika pundare om de sålde metadon. Hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig mig själv i denna situation. Plötsligt var jag mitt i den, mitt bland dem, i denna vidriga värld.

En kväll var jag extra less på allt och började rota runt i lägenheten. Jag hittade vita piller, bruna piller, orange piller, som jag stoppade i mig och sköljde ner med en slurk metadon. Han var inte hemma, kommer inte längre ihåg var han var.

Men han berättade att han kommit hem tidigare än tänkt, och hittade mig på golvet, medvetslös med fradga runt munnen.

Vaknade upp på sjukhuset och fick dricka jävligt vidrig kol.

Några veckor efter det råkade jag av misstag ta lite för mycket metadon. Metadon har den effekten att man slutar andas om man tar för mycket. Hoppsan.

Det hände en tredje gång, och då fick jag mitt livs fysiska resa....

Jag hamnade förstås på akuten. Där fanns en arg sköterska som försökte få ur mig hur mycket jag tagit och hur ofta jag tog det och så vidare. Sedan körde hon in en spruta. Den sprutan var från helvetet. Det var ett medel som gjorde att allt jag hade i kroppen åkte ut, i raketfart. Vilket helvete! Jag brann, jag vred mig i plågor, kroppen ville gå i tusen bitar, jag svettades hela sjöar, jag trodde på allvar att jag skulle dö på riktigt!

Tidig morgon dagen efter promenerade jag hem från sjukhuset, längs nästan tomma Köpenhamnsgator. Det var senhöst och mulet, ändå minns jag den promenaden som nästan badande i ljus. Det var vändpunkten. Aldrig mer !Sedan den dagen har jag inte rört droger, och jag slutade dricka alkohol.

Jag hittade lite kraft någonstans långt inne i mig, orkade söka upp hjälp. Började gå till en psykolog. Fast det kändes rätt värdelöst - vad kunde hon göra åt den hopplösa situation jag satt mig i?

Några veckor senare upptäckte jag att jag var gravid.

Han hade sagt att han var steril, så det var ganska oväntat...

Jaha, jomenvisst. Nu händer det så där lite igen.

Får beslutsångest av att ha två bloggar - ofta vill jag ju skriva om samma ämne på båda. Vilken ska jag välja?

Okej, det finns ju ämnen som jag uppenbart inte behöver tänka två gånger på vart de ska - de ska hit.   

Men sen finns det andra ämnen, som man kan skriva om på olika sätt. Lite snällt... och inte så snällt.

Min andra blogg börjar verkligen både kännas tråkig och tråka ut mig. Det är väl fan att man inte kan både ha kakan och äta den!   

På tal om ingenting så försöker jag göra om designen på den andra bloggen. Eftersom jag oftast skriver intesåsnälla texter, så tänkte jag kontrastera det med en massa rosa gullgull, rosor och dylikt.

Men det gick inte så bra, jag kräktes nästan och det hade inte varit bra för min nya bärbara dator om den fått spyor på sig, då hade den nog krashat big time.

Men men, på´t igen. Det vore ju rätt kul om det var riktigt gulligt.

Jodå.. så att eeh...

Igår lagade min man en mycket god och fin middag till bara oss. Med tända ljus, förrätt och huvudrätt samt vin. Till denna romantiska inramning diskuterade vi inte så romantiska saker. Eller diskutera, det var mest han som äntligen fick ge lite utlopp för sina inre sår. Jag gjorde mitt bästa för att inte försvara mig eller gå till motangrepp. För en gångs skull, annars är det han som låter mig göra samma sak. Jag är inte så bra på det där att hålla käften........      

Okej, nu har jag inget mer att säga. Ska skriva något lagom mesigt på den andra bloggen istället.

Kom inte på någon bra rubrik...

Alltså, jag har själv varit en liten del av porrbranschen. Tjänade lite extra pengar ett tag genom att modella och vara en TV21-tjej.... och med modella menar jag mest erotiska (nakna eller med underkläder) bilder, men även några porrbilder. Det var verkligen helt självmant och jag upprepar igen att jag inte har något emot porr på det sättet att det är okej så länge det är frivilliga som gör den och sunda människor som använder sig av den.

Att det sedan är väldigt ovanligt med dessa båda kategorier är en annan sak.

Jag har i alla fall aldrig varit emot att mina partners har tittat på porr, jag tittar gärna själv också om det är något jag gillar. Fast det är fan så svårt att hitta bra porr....

Jag gillar också att experimentera och har testat det mesta, t ex trekanter, fyrkanter, tjejsex och annat som nog är lite för magstarkt för en del att läsa om.   

Jag skriver detta för att undvika så många missförstånd som möjligt. Det finns ju IQ-Fiskmås-män härinne på Bloggplatsen som mer än gärna skriker om att alla tjejer som inte gillar att männen tittar på porr bara är osäkra och blablabla.

Men som jag också skrev tidigare, så gillar jag inte att bli ersatt. Vilket jag blev under flera år, av porr. Det vill säga, porren var inte ett komplement, eller något extra, det var It.

Min man skyllde sin bristande lust på att han var trött och stressad. Men sedan visade det sig alltså att han hade massor av lust, och tid och ork att göra något åt den - via porren, inte med mig. DET gillar jag däremot INTE!

Han har återupptagit det där, eller om han aldrig slutat, vad vet jag. Men för en stund sedan upptäckte jag en ny grej; han har inte bara hundraartontusen filmer, nu har han en massa foton också. Porrfoton alltså.

Vad trött jag blir!!

Nej, jag är inte ett dåligt ligg. Men efter ett antal år med en man som mer och mer drog sig undan trodde jag faktiskt det. Den delen av självkänslan var verkligen på botten! Men den är på topp igen, tack vare (....) otroheten. Jag försvarar inte otrohet, men för min del vet jag inte om jag hade klarat ens en dag till med att känna mig som världens mest värdelösa kvinna. Borde faktiskt tacka männen som hjälpte mig att reparera skadorna med något slags Oscars-tal.   

Skulle gå och lägga mig, men nu är jag så pissförbannad att jag lär vara vaken hela natten. Typiskt nog är han inte ens hemma, han jobbar natt. Och jag ringer inte till jobbet och skäller ut honom mitt i natten. Kunde ha varit ett alternativ om han haft ett annat jobb, men så pass mycket vett har jag i alla fall.

(x)

Kollade in bloggen "scandalbeautiesofsweden". Vilka otroligt osexiga, totalt oerotiska och rent av vidriga bilder det hade lagts upp där!

Den här bilden är inte från puckobloggen, men ett bra exempel...

Den här bilden är därfrån...  

Ovan: Det blir inte mer OSEXIGT än så här!

Jag fattar inte, tror också tjejer nu för tiden att de måste se ut som billiga porrfillmsaktriser? Att det är det killar gillar? Och gillar unga killar sådana tjejer och sådana bilder, då blir jag fan i mig mörkrädd!!!

Självklart ansvaret för att lägga ut bilder som är sexiga på riktigt; erotiska, snygga bilder..    

Någon måste ju fixa en motvikt till dessa sjuka människor som tror att de är sexiga, när de enbart är tragiska och patetiska!

Anyway. Enjoy... 

Förhandlingarna är återupptagna. Det går jävligt trögt, men de är återupptagna.

I förrgår brakade det lilla helvetet lös under några timmar, efter att jag hittat grejer igen på datorn, men vi kom ingen vart egentligen. Det är som när två stycken jämnstarka drar i varsin ände av ett rep och båda vägrar ge med sig.

Jag vill separera, han vill antingen fortsätta eller skiljas.

Anledningen till att han totalvägrar separation är förstås min tidigare otrohet. Han kan inte lita på mig, än mindre om vi inte bor tillsammans. Tvärtom är han säker på att jag skulle hoppa över skaklarna direkt.

Jag kan ju säga detsamma till honom, men eftersom han aldrig träffade någon irl så blir det inte riktigt samma effekt...

Oavsett hur många gånger jag förklarar hur ointresserad jag är av ytterligare otrohet, så tar han inte in det. Fast det skulle jag nog inte heller göra, eller gör. Jag är själv ganska säker på att han kommer trilla dit igen, förr eller senare.

Det kanske bara är tur att han inte fattar hur trött jag är på män....

Jag är så jäkla trött på män så jag vill kräkas! VAD ska man ha män till??!? Ja, förutom sex alltså.   

Jag har haft över 50 män, i olika varianter; korta förhållanden, långa förhållanden, knullkompisar, one night stands.

När det gäller sex kan man inte hävda att "har man träffat en, har man träffat alla".
Men i övrigt börjar jag hålla med om det där. En del är bättre, en del är sämre, men i slutändan blir det ungefär samma soppa i alla fall.

Bitter? Ja. Besviken? Ja.

Det var ju inte så här det skulle bli. Jag och min soulmate skulle leva tillsammans och ha sjukt kul resten av livet.

(x)

Jag var 24 år när mamma dog. För att uttrycka det milt, så fick jag en chock.

Det finns många olika sätt att reagera på trauman, mitt är att stänga av. Försöka tänka så lite som möjligt, trampa gasen i botten och köra på utan att bromsa någonsin. Ha något att göra hela tiden, för att slippa tänka.

Men tankar är luriga, det går faktiskt att tänka när man gör saker!

Så jag började dricka. Inte så svårt, eftersom jag började en ny utbildning bara tre månader efter dödsfallet; bodde på internat med tillhörande festligheter. Och om det inte var fest så gjorde jag mitt bästa för att starta en, eller få med mig folk till puben.

Det tog knappt ett år att bli alkoholist. Men alkohol, herregud, det är ju ganska mesigt. Jag var självdestruktiv så det hette duga, struntade i allt och lite till, ville mest köra ner mig själv i botten så fort det gick. Så jag testade allt annat som råkade komma i min väg också. Försökte lära mig röka hasch, men jag kan ju inte ta halsbloss, så det sket sig tack och lov.

Hade rejält korkade förhållanden och struntade i hur jag behandlade min kropp; sex var också ett sätt att slippa tänka.

Efter kursen bodde jag tillsammans med två vänner i Stockholm. Idag, när jag sitter här och skriver, så minns jag inte särskilt mycket från den tiden. Jag var antingen berusad eller bakis mest hela tiden, eller bara helt off.

En natt fick jag en idé: Flytta tillbaka till min hemstad! Dagen efter satte jag den bollen i rullning, och det tog väl bara några veckor innan jag drog från Stockholm.

Fick ett skitbra jobb, fast så här i efterhand fattar jag inte hur jag lyckades jobbal. Men visst, jag skrev satans bra krönikor på kvällarna, efter fyra - fem starköl...och inledde ett förhållande med en 25 år äldre man, som jag egentligen inte var ett dugg kär i. Suck.

En natt fick jag en idé: Flytta till Danmark! Dagen därpå sade jag upp lägenheten och började packa. Jag var i Köpenhamn en vecka efter att jag kommit på denna lysande lösning. "Vart ska jag fly, när det är i mig helvetet brinner?" Jag försökte helt enkelt komma undan mig själv, men det går ju inte...

Ganska snabbt träffade jag en kille. Hans mamma är vän till min pappa (som jag bodde hos till att börja med). Han var snygg och vafan liksom, jag kände ingen i Köpenhamn, det var sommar och jag ville ha sällskap. Att han var exnarkoman var inget minus. Jag bara lallade på... utan att tänka särskilt mycket.

Ja, jag flyttade alltså in hos min biologiska pappa. Fram tills dess hade jag faktiskt inte haft en aning om att även han var alkoholist. Suck. Så jag flyttade hem till killen istället efter bara några veckor...  vi softade mest, med en back starköl varje dag,  livet var skönt bedövat - fram tills dagen då jag kom hem från affären och hittade honom likblek och medvetslös, framstupa över soffbordet, med ett skärp knutet runt armen och sprutan på golvet.