(x)

Vad är otrohet?

För mig är det allt som inte är okej med min partner. Man kan aldrig frånta någon dens upplevelse, så om min partner känner sig sviken av mig, så är han sviken. Oavsett om jag inte tycker att jag svek.

Därför är det oerhört viktigt att från början vara på det klara med varandras definitioner av otrohet. Om det för den ena enbart är sex med någon annan, och för den andra är ett känslomässigt engagemang i någon annan - då är det bra att vara på det klara med det. Så att man inte oavsiktligt sårar sin partner.

Nästan alla människor har principer och fasta övertygelser. Så även jag. Flera av dem har fått stryka på foten genom åren, som till exempel den fasta övertygelsen att om någon pojkvän skulle ens höja handen mot mig, skulle jag dra.... jodå, så att eeehhh... så enkelt är det inte alltid i verkligheten. Det fick jag lära mig, tyvärr.

Samma sak är det med otrohet. Jag tillhörde den skara som ALDRIG skulle vara otrogen. Som fördömde otrohet så fort tillfälle fanns. Som diskuterade "högljutt" på diverse nätforum. För mig är otrohet inte bara sex, utan börjar när ett intresse väcks för en annan, när en attraktion uppstår.

Jag och min sambo föll handlöst för varandra, det gick snabbt, det var intensivt, vi flyttade ihop efter några månader och vårt första gemensamma barn föddes 13 månader efter att vi träffats första gången.

Vårt första barn var inte planerat. Det var jag som slarvade med p-pillren, trots att jag visste att jag är bland det mest fertila vi har här i Sverige... 

Så det första året tillsammans blev riktigt tufft. På alla sätt. Känslomässigt, praktiskt. MIn sambo kände sig sviken, innerst inne. Han brukade ju påminna mig om pillren och ändå... hela hans liv vändes upp- och ner. Mer än mitt, eftersom jag redan var förälder till ett barn.

Vi flyttade från mitt-i-stan till ett Svensson-samhälle utanför. Från en härlig stuckaturhögtitaklägenhet med öppen spis och balkong, till ett litet radhus med fula fönster och trädgård.Ja, min sambos liv gick från svart till vitt, eller tvärtom, det blev så annorlunda det nästan bara kan bli. Jag förstår till fullo hur jobbigt detta måste ha varit.

Han fortsatte vara den underbara, omtänksamma och givande människa han alltid varit. Men han försvann mer och mer, mentalt. Känslomässigt. När jag frågade, fick jag alltid ungefär samma svar; "jag är ju så trött efter jobbet, jag orkar helt enkelt inte prata och umgås". "Jag vet att det bara blir snabbisar, men jag har inget annat att ge just nu, jag är så slut på alla sätt".

Fast efter flera år på detta sätt, år då jag tjatat, bett och bönat om bara liiiteee mer uppmärksamhet från honom, upptäckte jag att han visst hade tid, ork och energi till att prata och engagera sig. Det var bara det att det inte var mig han gjorde det med.

(x)

Fortsätter på ämnet "datingsajter". Jag är ju ett stort fan, trots de puckon som också finns där. Men: Till skillnad från när man är ute på krogen, slipper man en massa onödigt tjafs!

När/om man träffar någon intressant person ute på krogen, måste man gå igenom en hel del innan man vet om man faktiskt passar någorlunda ihop. För det första är den personen säkerligen inte helt nykter, för det andra måste man inleda någon slags längre förhållande, för att få veta lika mycket som man får veta utan att anstränga sig nämnvärt på en datingsajt.Träffas massor av gånger, tills man känner personen ordentligt. För att så upptäcka att nä, det här var inte min grej.

På nätet går du igenom den processen rätt snabbt, utan att behöva allt annat irl-krångel...

Den mängd ointressanta och/eller fullständigt ointelligenta och irriterande personer det finns på datingsajter, finns också i verkligheten, på arbetsplatserna, på krogen. Men framför datorn slipper du dem på ett mycket enklare sätt; klicka bort puckona bara.    

Med tanke på hur många sådana som finns är risken rätt stor att du drar hem någon, som du absolut aldrig skulle ha velat ha med dig hem när du fått hans "tjena vill du knulla"-meddelande på Spraydate. Men eftersom du träffade honom irl, tar det längre tid att upptäcka hans idiotsida.

Via en datingsajt finns tid att lära känna. Via text. Det är oerhört effektivt! Datingsajten är ett utmärkt såll, som inte kan fås på något annat sätt.

Heja nätdejtingen!

Morgon i Stepford. Snart dags att dra på 50-talshemmafruoutfiten och le bländande vita leenden mot omvärlden samtidigt som jag gör golven skinande rena med Ajax universal.

Fy faaaan vad skönt att blogga anonymt! Jag har nämligen en till blogg, som har rätt många besökare. Det är kul! Men mindre kul att hela tiden behöva tänka sig för, och inte kunna skriva om vad som helst, eftersom sambons fiiinaaa tjusiga kollegor läser den, grannarna tittar in där ibland och så vidare. Inte för att jag bryr mig - men det gör ju min sambo.

På tal om fina tjusiga kollegor, slapp jag undan dem igår. En av dem fyllde 40 år, dessutom fyllde dennes fru också 40 år. Vi snackar jättefest i tjusiga huset. Snobbarnas sammankomst. Fiiiiiiint värre. *kräks*

Som tur är, kunde vi inte hitta en barnvakt. Hahahaa det är bra att ha barn ibland!

Nä, jag tycker inte sånt är kul. Jag föredrar att sitta på en sliten inrökt pub med några skönt avslappnade människor, typ Kungen och BB (Alltså inte Carl-Gustaf och inte kliniken). Kunna snacka om vad som helst inklusive sperma, utan att någon fin jävel sätter i halsen.

Jodå, så att.... dags att sätta fart på dagen!

Amen! Utan öl skulle jag vara oskuld!   

Tänkte försöka beskriva sex, men kom på att Blodhundsgänget redan gjort det så sjukt bra!  :-)) 

"Sweat baby sweat baby
Sex is a Texas drop me
Can you do the kind of stuff that only Prince would sing about
So put your hands down my pants and I bet you'll feel nuts
Yes I'm Sisco, Yes I'm Ebert and you're getting two thumbs up
You've had enough of two hand touch
You want it rough you're out of bounds
I want you smoothered want you covered
Like my waffle house hash browns
Come quick like fed ex
Irridgenate like fex
Just like cuticle cost stock
You are inclined to make me rise an hour early
Just like day light savings time

 
Love the kind you clean up with a mop and bucket
With the lost catagrins of Egypt
Only god knows where we stuck it
Heiroglphyics let me be specific
I wanna be down in your south seas
But I got this notation that the motation of your ocean
Meets small craft of that visery
So if I captsize
And devize high tide give me five
You sunk my battle ship
Please turn me on I'm Mr. Coffee with an automatic drip
So show me your's I'll show you mine
Tool Time you'll love it just like la
And then we'll do it doggie-style
So we can watch x-files"

 "...men det låter ju ändå som att ni har det bra och det är väl skönt att leva med någon där vardagen inte är strukturerad till topp till tå med exakt samma saker hela tiden, då hade du väl gnällt för de ;P :) kram på dig."

Tack, tack.

Men vardagen är grymt monoton, for your knowledge. Så blir det när man har barn, nästan oavsett hur ens relation ser ut. Och vi gör samma saker, på varsitt håll, på kvällarna. Totalt förutsägbart.

Nej, det här äktenskapet är ju egentligen dödsdömt, frågan är bara hur lång tid det tar innan det tar sista andetaget.

Om inte ett mirakel inträffar, förstås. De brukar dock lysa med sin frånvaro i min tillvaro.

Oavsett hur "bra" ens partner är, är det fruktansvärt svårt att leva i efterdyningarna av riktigt jobbiga händelser. Och när det väl går sönder något i ens inre, är det svårt att laga igen. Något i mig är trasigt, kommer aldrig kunna fixas.

Jag älskar min sambo, men inte som man. Jag älskar honom för den fantastiska människa han är, som man älskar sina syskon, föräldrar eller barn. Inte som man, som livspartner.

Men, som sagt. Ett mirakel KAN ju inträffa...

(x)

"Allt hänger på hur höga krav man har. Har man skaffat fem barn tillsammans då har man det man gör och får även ta konsekvenserna av det dvs ont om tid, ständig trötthet osv. Men ni har väl valt att skaffa fem barn ihop antar jag... dom kommer ju liksom inte av sig själva, dom små liven! :o) "

Tja... visst är det så. Också.

Men - som Tony Irving brukar säga - ändå kan det bli för mycket. För mycket skit i det gemensamma bagaget.

Det återkommer jag till i ett senare inlägg. För otrohet är ett komplicerat ämne som kräver en del utrymme!

Dessutom är vi så förbannat olika, jag och min sambo!

"Opposites attract" sägs det, och det var nog så det var när vi träffades. Båda attraherades av sidor hos varandra som vi själva skulle vilja ha.

Sedan gick det i raketfart, och med tiden dök fler och fler olikheter upp, sådana som inte hamnar i kategorin "så bra att jag själv skulle vilja vara sådan"...

När jag nu sitter med facit i handen och vet exakt hur olika vi är, blir det nästan komiskt!

Jag är morgonpigg, han är nattmänniska.

Jag är lättsam, han är allvarlig.

Jag skiter i vad folk tycker, han är extrem åt andra hållet och tycker det är jätteviktigt vad folk tycker om oss.

Jag har inga problem att prata eller skriva om privata ämnen, han är så privat att det är otroligt att jag fått veta vad han heter.

Jag kan umgås med alla sorters människor, han gillar inte att tvingas hänga med folk han "inte har något gemensamt med".

Vi kan inte se film tillsammans, eftersom vi har totalt motsatt smak.

Samma gäller musik.

Han älskar att gå, promenera. Jag avskyr det. Cykla är min grej.

Han älskar att vara i naturen, gå i skogen i timmar. Jättetrist, tycker jag.

Han älskar kött, grillat, jag avskyr det (men det vet han ff inte om.. LOL! )

Han älskar att laga mat, jag avskyr att laga mat.

Man ska inte "sticka ut" för mycket, tycker min sambo. Jag gillar att provocera.

Han har enbart haft seriösa förhållanden innan oss och ser allvarligt på sex. Jag har gjort både det ena och det andra med en mängd män och haft roligt under tiden, och tycker INTE att sex alltid måste vara en akt av kärlek mellan bara två människor...

Han öppnar fönstren för att det är för varmt, jag går och stänger dem för att jag fryser.   

Han dricker vin och kan allt om druvor, jag halsar min Staropramen direkt ur flaskan.

Han kommer från en välbärgad, välutbildad kristen kärnfamilj, jag är uppväxt med alkoholism och skilsmässor.

Han har aldrig varit med om något riktigt hemskt, inte ens att en partner gjort slut helt ur det blå. Jag har varit med om ett flertal rena trauman.

Han har aldrig varit helt utan pengar, tvärtom alltid kunnat betala allt kontant (t ex resor genom USA). Jag vet vad det innebär att leva på botten av samhället och inte ens kunna spontanköpa en kvällstidning.

Han kör strutsmetoden på problem, jag vill prata om allt tills det är löst.

*nynnar på Paula Abduls gamla hit* Opposites attract! I alla fall till att börja med....    

(x)

Susanna55 har skrivit väldigt bra om nätdejtingens avigsidor.

Tänkte kontra med det positiva!

Tack, Spraydate, för alla fantastiska människor jag har lärt känna!

Isaf-officeren i Afghanistan. Nyutexaminerade polisen från Stockholm. Ambulanssjukvårdaren i Gällivare. Redigeraren på Aftonbladet. Kriminalkommissarien på Säpo. Singelpappan i Hedemora, Värmlänningen som blivit 08.a, CIO:n på ett av världens största företag, mediaproducenten/dj:n i Malmö...

Plus en hel del fler.

Att lära känna folk via datingsidor ger en fantastisk inblick! Jag har lärt mig mycket om både platser, arbeten och socialgrupper... om andra sätt att leva än mitt eget helt enkelt. En schysst bonus som man får utöver allt annat nice...     

Men visst, man måste ha en ängels tålamod för att hitta guldkornen bland alla idioter. Bland alla de som tror att det snabbaste sättet att få av en tjej brallorna är att starta med "hej, har du msn eller? Vill du sexchatta?"

Eller... ännu värre, "Hej hej, vad gör en sån som du en dag som den här?" (När man inte ens har någon bild och knappt någon text.... LOL!)

Så skaffa tålamod och börja dejta på nätet! Skit i att leta efter mr/miss Right, det blir både roligare och lättare med en mer soft attityd. Se fram emot schysst sex, kanske en och annan förälskelse också, och vem vet, mitt i allt det kan ju faktiskt livspartnern dyka upp!