(x)

Vad är otrohet?

För mig är det allt som inte är okej med min partner. Man kan aldrig frånta någon dens upplevelse, så om min partner känner sig sviken av mig, så är han sviken. Oavsett om jag inte tycker att jag svek.

Därför är det oerhört viktigt att från början vara på det klara med varandras definitioner av otrohet. Om det för den ena enbart är sex med någon annan, och för den andra är ett känslomässigt engagemang i någon annan - då är det bra att vara på det klara med det. Så att man inte oavsiktligt sårar sin partner.

Nästan alla människor har principer och fasta övertygelser. Så även jag. Flera av dem har fått stryka på foten genom åren, som till exempel den fasta övertygelsen att om någon pojkvän skulle ens höja handen mot mig, skulle jag dra.... jodå, så att eeehhh... så enkelt är det inte alltid i verkligheten. Det fick jag lära mig, tyvärr.

Samma sak är det med otrohet. Jag tillhörde den skara som ALDRIG skulle vara otrogen. Som fördömde otrohet så fort tillfälle fanns. Som diskuterade "högljutt" på diverse nätforum. För mig är otrohet inte bara sex, utan börjar när ett intresse väcks för en annan, när en attraktion uppstår.

Jag och min sambo föll handlöst för varandra, det gick snabbt, det var intensivt, vi flyttade ihop efter några månader och vårt första gemensamma barn föddes 13 månader efter att vi träffats första gången.

Vårt första barn var inte planerat. Det var jag som slarvade med p-pillren, trots att jag visste att jag är bland det mest fertila vi har här i Sverige... 

Så det första året tillsammans blev riktigt tufft. På alla sätt. Känslomässigt, praktiskt. MIn sambo kände sig sviken, innerst inne. Han brukade ju påminna mig om pillren och ändå... hela hans liv vändes upp- och ner. Mer än mitt, eftersom jag redan var förälder till ett barn.

Vi flyttade från mitt-i-stan till ett Svensson-samhälle utanför. Från en härlig stuckaturhögtitaklägenhet med öppen spis och balkong, till ett litet radhus med fula fönster och trädgård.Ja, min sambos liv gick från svart till vitt, eller tvärtom, det blev så annorlunda det nästan bara kan bli. Jag förstår till fullo hur jobbigt detta måste ha varit.

Han fortsatte vara den underbara, omtänksamma och givande människa han alltid varit. Men han försvann mer och mer, mentalt. Känslomässigt. När jag frågade, fick jag alltid ungefär samma svar; "jag är ju så trött efter jobbet, jag orkar helt enkelt inte prata och umgås". "Jag vet att det bara blir snabbisar, men jag har inget annat att ge just nu, jag är så slut på alla sätt".

Fast efter flera år på detta sätt, år då jag tjatat, bett och bönat om bara liiiteee mer uppmärksamhet från honom, upptäckte jag att han visst hade tid, ork och energi till att prata och engagera sig. Det var bara det att det inte var mig han gjorde det med.

 

Erika

14 juni 2010 15:08

Snälla du, berätta mer om det här. Jag följer din blogg intensivt och just det här inlägget träffade mig som ett hårt slag i magen för att jag har upplevt exakt samma sak fast ändå tvärtom (i mitt fall tjatade min sambo fram en unge efter 6 års väntan och gick efter min dotters födelse iväg med andra fruntimmer)
Hur har det gått för din del gällande det här? Gick ni vidare? Eller ja, det bör ni uppenbarligen ha gjort, men hur och vad krävs för att kunna göra det?

Jag är en av dem som föraktar otrohet och som i början av alla relationer helt enkelt konstaterar vad otrohet är för mig och att jag tar mina prylar och går om något sådant inträffar.
Men trots det så sitter jag här och undrar hur man tar sig förbi det, med samma partner som tidigare, med samma ångest och orolighet för att det ska hända igen.

Sorry - det blev långt och komplicerat

http://tiotusentankar.bloggplatsen.se

 

Peppar

14 juni 2010 15:32

FY, vad vidrigt jobbigt!!! Vilket ÄRKEPUCKO!!! Lider med dig!
I vårt fall har vi båda i tur och ordning och på olika sätt varit otrogna, så sätt ingen gloria över mitt huvud innan otrohetsserien är klar.. :-p

http://doggystylee.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag så jävla förbannad! Fy fan!!!!! Fy faaan vad jag är besviken på människor! Önskar jag slapp ha med människor att göra överhuvudtaget. Om jag inte hade femtioelva barn skulle jag flytta till ett hus långt bort och långt inne i skogen, ...

Nej nu är jag faktiskt irriterad på riktigt. Det är en sak att ordbomba blonderade bimbos och ölgalna raggaranalfabeter m.fl...  Men när två var för sig smarta personer börjar hoppa på varandra som sandlådeungar, i min blogg dessutom, och när den t...

.......................nu får det vara slut på rampljuset också. Orka bli bländad av alla idiotiska meddelanden!!! "Följ min blogg så följer jag din" "Titta in och kommentera, så kommenterar jag hos dig" "Kommentera min blogg!!" "Hej jag skri...

Okej, nu är jag sur. Vad ÄR det med alla anonyma fegisar?!?!? Från och med nu kommer jag inte publicera anonyma kommentarer, än mindre svara på dem. Jag kommer inte heller publicera masskommentarer, ni vet de där som låter ungefär så här; "hej,...

(x)     Jag var ARG. Men också RÄDD. Vågade absolut inte reta upp honom igen, inte i onödan. Hans familj körde en ångvält av övertalningsförsök över mig. De var rädda för att han totalt skulle tappa viljan att bli fri från sitt missbruk, om jag...